Sveriges Resurser » Lär av Mandela i den antirasistiska kampen | Här pågår debatten om integration

Sveriges Resurser » Lär av Mandela i den antirasistiska kampen | Här pågår debatten om integration.

Att lära av Mandela. Nelson Mandela var större än någon av oss någonsin kan bli. Så stor att han inte kallade sina motparter ”djävliga” och slängde heller inte slarvigt med begrepp som rasism. Han spred samförstånd. Lyssnade på, och förde en dialog med alla. Även de han inte sympatiserade med och kunde på så vis nå enighet och samförstånd. I Sverige har vi långt kvar då många parter anser sig ha ensamrätt på att vara goda och att ha rätt.

Hade Mandela ställt upp på manifestationen i Kärrtorp? Säkert, men han hade nog krävt att alla, även nazisterna och SD var välkomna för att tydliggöra att ALLA är lika och ALLA har en rätt till en åsikt. Han skulle troligen samtala med Linje 17, AFA, EXPO, SMR och andra stridande parter och försökt skapa samförstånd och försöka förstå vad som driver dem.

Under det rådande debattklimatet i Sverige går det inte att skapa samförstånd. Ingen vill lyssna på den andra parten, eller snarare vill t.ex. ingen lyssna på SD och vad de säger. Ingen vill ta på allvar att SD tar avstånd från rasism och våld. Jag är övertygad om att Mandela hade varit så ödmjuk att han tagit dom vid sitt ord och även hållit dom vid sitt ord istället för att vägra lyssna och, lägga ord och värderingar i mun på dom och vända på vad de säger. Exempelvis när Jimmie Åkesson säger ”jag skyller inte på invandrarna, jag skyller på er misslyckade och ansvarslösa politik” så hör och svarar Erik Ullenhag med en tår i ögat ”Ni kan inte skylla på invandrarna hela tiden”. Mandela hade varit oändligt mycket större.

Nu känner jag inte alla SDare, men de jag känner och diskuterar med är alla normala svenskar. En del med invandrarbakgrund och andra starka knytningar till utlandet som att vara gifta med invandrare eller adopterade barn. Inget skinhead i bombarjacka. Ingen som talar illa om invandrare. Det de har gemensamt är att de inte tror att Sverige mäktar med att laga den skadade välfärden samtidigt som man fyller på de redan fulla segregerade områdena med mer flyktingar.

Tillbaka till Kärrtorp. De killar i SMR som är i konflikt med våldsgrupperna från vänster har mycket gemensamt med sina motståndare. De har även en hel del gemensamt med ungdomarna som brände bilar och byggnader under Husbyveckan. De är en produkt av ett samhälle i kris. Dessa killar föll inte ur himlen som onda ting från trettiotalets Tyskland. Dessa killar har växt upp i Sverige, ett Sverige som svikit dem. De har hittat en tillhörighet som ger dem ett syfte, lojalitet och tillhörighet, men främst en identitet. De är mer fast i ett mode än intresserade av politik. Tittar man på ungdomarna i Husby och våldsvänstern så ser man att de är produkten av samma samhälle och dess misslyckande. De identifierar sig med olika ideal som ungdomar normalt gör. Kommer man från en trygg miljö drömmer man om att bli pilot, brandman eller läkare. Saknar man hopp och trygghet, så känns det närmare till hands och mer sannolikt att lyckas om man har romantiska revolutionärsdrömmar. Barrikaderna 68, nazismen eller jihadkrigare. Pojkfantasier som lätt spårar ur.

Vilken Mandela hade stått i Kärrtorp och skuldbelagt dessa ungdomar i SMR med de värsta problemen samhället har. Rasism, nazism och hat som dessa killar fick personifiera inför ett indignerat svenskt folk. Dessa killar har varit barn, de har mammor, pappor och en del har egna barn som de älskar över allt annat. Att belasta dem för allt misslyckande i landet när de själva är en produkt av detta misslyckande sänker en skam över våra ledare i riksdagen. Speciellt när de står sida vid sida med andra ungdomar som förespråkar våld i ett syfte att svartmåla, inte bara ungdomarna i SMR, men även Sverigedemokraterna som inte kunde vara med i manifestationen då de inte vill ge bekräftelse till våldsvänstern.

Visst, ha Mandela som förebild, men gör det på riktigt och använd inte hans namn som ytterligare ett tillhygge för att plocka politiska poäng.

Jag kan tillägga som en parentes att Jasenkos uttalanden på Almedalsveckan har föranlett att jag bestämt mig för att absolut inte rösta på FP. Budskapet var tydligt att vi skall glömma allt svenskt och att skapa ett mångkulturellt Sverige är ett självändamål. Jag föredrar att utvecklingen går som Jimmie Åkesson föreslagit. Låt utvecklingen ske i en naturlig takt. Vi måste inte tvinga fram mångfalden. Den kommer ändå.

Rasismen är precis som nazismen, hatet och våldet som sprids av politiker, media, bloggare och bland vanligt gott folk på sociala media bara ett symptom som vi alla är ansvariga för. Det är fel och fegt att tro att man kan sitta och peka ut och utesluta varandra från en lösning.

Den dagen vi hör följande, då är vi på rätt väg:

Jag heter Mats, jag är rasist. Jag vill vara del av lösningen.

Jag heter Jason, jag är rasist. Jag vill vara del av lösningen.

Jag heter Ahmed, jag är rasist. Jag vill vara del av lösningen.

Jag heter Jasenko, jag är rasist . Jag vill vara del av lösningen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s